wannabe intro
Ioanna var snäll och skjutsa mig till arlanda med pollan, sara och jack.. där hade vi det bra och dåligt. jag va hur nervös som helst över flyget och mellan landningen så där satt jag och kedjerökte tills mina lugnor nästan va sönder rökta. Jack och sara hade kul med rullstolen vi hittade och vi andra kunde inte göra annat än skratt. sen var det dags att säga hejdå. nej inga tårar kom det men ledsamt var det..jag menar det handlar ju bara om en jäkla månad.. jag ångrade mig nästan men jag vet att jag kommer träffa dom om typ en månad så det va bara att tvinga sina fötter framåt genom den pipande tullen, det var ett perfekt slut med dom bästa innan det va dags att lämna sveriges mark.
tanken av att flyga helt själv,mellanlanda i istanbul (javi berättade att de va skit svårt att hitta), bo själv i ett annat land, inte ha någon där som kan hjälpa mig när det behövdes och att jag bara hade en enkelbiljett dit fick mig att nästan svimma.
