Sabina - skriver om mitt otroligt SPÄNNANDE liv. ;)

väl nere i centrum gick jag och kikade lite på sommar/party kläder på HM sedan till guldfynd & tvåhjärtan för dop present. och en snabbis till BR för pussel. När vi väl va klara så skulle vi hemåt men ångrade oss..drog till kina restaurangen och åt 3 rätters. alltid lika gott! dock har jag lite dåligt samvete nu för jag åt vårrullar och ris...och vaniljglass..haha men äsch jag får unna mig det idag. 

 

nu har jag iallafall svarat lite på mail, googlat lite, stalkat lite osv.. haha snart känner jag att det är dags att släppa bomben på "olum" ;) eftersom att det inte sprängs några bomber här så får jag väl släppa en liten bomb själv.  hmm eller jag kan faktiskt inte kalla det för en bomb..utan det är mer fakta, det bevisar att jag inte är så dum som du tror att jag är, en blond liten stackare.. nope där har du fel ;) att jag aldrig trott på dina lögner. Och nu har jag bara bevis på att du är en douchebag som jag visste redan från första gången jag såg dig. MUAAAHH och denna fakta har jag hållt i ett bra jävla tag men kände att jag ville hålla i den tills läget blir perfekt, men eftersom de aldrig blir nå riktigt perfekt timing så får det bli nu när jag behöver lite action. det finns så mycket jag kan skriva men det är inte värt. mihihi ska bli otroligt spännande nästa år, det kan jag garantera er!

 

här hoppar samtalsämnet från de ena till det andra.

 

ska berätta er en liten sak som jag nog inte sagt..inte så viktigt heller kanske men jag känner för att skriva det ändå. vi kallar denna person för A. Hon är en otroligt stark och snäll person. Det var min granne på Ilayda. (lägenhets-huset jag bodde på) Hon är en äldre dam som tar hand om Ilayda när det inte är nån där. Hon bor ju där permanent och hon är nog den enda i huset som gör det. A hade en hund, en otroligt gammal hund vid namn Loke, honom fick hon när en bekat till henne gick bort. När jag lärde känna henne mådde hon inte så bra men hon va fortfarande nere vid poolen och glad och allt det där.. men veckorna jag var nere blev hon sämre och sämre. Sjukhusen hade noll koll på vad det var, fast de tagit tusen tester på henne. (hennes mage hade också svullnat upp så hon såg bokstavligen ut som en höggravid tant) hon fick nya tider och nya läkaren men ingen hade något svar. Tillslut var hon så dålig att hon inte kunde gå ut ur hennes lägenhet, jag fick gå ut med Loke på morgonen och en annan granne fick ta ut honom på kvällarna. A kunde inte ens äta då allting kom upp igen. Det blev så illa att hon bara tynade bort, hon va som ett skelett med hud kvar. Jag, S, L och K bestämde att det är dags för henne att åka till sjukhuset igen. men det ville hon inte eftersom hon "ändå" skulle ha tid om några dagar. Det sket vi i, vi ringa dit en taxi och bar ner henne (hissen funkade ju inte, och hon bodde på 4an...) skickade iväg henne till sjukhuset. åtminstonde så att hon kunde få dropp eftersom hon inte ätit på gud vet hur många dagar. Tillslut kände jag och L att vi inte orkade vara några personliga assistenter men att vi fortfarande måste ta hand om henne. Vi försökte med allt, skicka henne på alla sjukhuser som fanns i närheter men dom hade inget svar på vad det kunde vara. Och eftersom A inte har någon försäkring kunde hon inte gå in på vissa sjukhus. (försäkringen där är sjukt dyrt, ca 2000kr per månad.) Och nu hade det gått så länge att grannen L skulle åka hem om några dagar och jag skulle stanna kvar i en vecka till. Vi försökte få henne att åka till Antalyas sjukhus men det ville hon inte (2timmars resa dit, sen om dom inte vill behålla henne är det 2timmars resa hem). L hade åkt hem och nu var det bara lilla jag kvar. Jag kände att jag måste hjälpa henne, jag va liksom den enda kvar där. Gick ner och lämnade loke på morgonen och på kvällarna tog jag upp honom igen, då passade jag på att gå och ta en cigg hos A och se hur hon mår. vissa dagar kunde hon sitta, vissa dagar kunde hon få mat&cigg i sig, andra dagar kunde jag inte ens gå in för hon ville bara ligga i sängen. När jag väl skulla åka kom "HP" för att ta över typ. han skulle ta ut loke och se till att A fortfarande var vid liv.

Nu i efterhand efter all tjat och sånt så hörde jag att A åkt till Antalya och blivit undersökt. Efter ett par dagar kom de fram till att hon har canser i äggstockarna och livmodern. Kan ni förstå hur stor den där cystan måste ha vart då?!  så efter 6 veckor på sjukhuset har de nu opererat henne och gett henne cytostatika för cansern. Hon har fått åka hem om hon vill, men stannar på sjukhuset ett tag till då hon är så svag.
Loke avled de ett tag sedan då han va så otroligt gammal och sjuk, detta va då bäst för dom båda.
Det jag ville komma fram till är att A du är så otroligt stark som först klarar av denna smärta & obehag i fleeera månader och operationen och nu är det bara rehaben kvar! Jag vet att du är otroligt svag i kroppen just nu men i hjärnan och hjärtat är du så stark att du klarar av detta! Krya på dig så kommer jag och hälsar på dig nästa år! jag lovar att ta med mig svensk mat till dig så att du får lite kött på benen igen! Och då ska vi fan i mig skåla för att du är fina du!